Parhuset uppfördes på 1820-1830-talet som bostad för hjälpprästen/kaplanen i dåvarande Daretorps gäll. Det byggdes i Ostabygd så hjälpprästen hade ungefär lika långt till de tre kyrkorna i pastoratet Brandstorp, Velinga och Daretorp. På 1860-talet behövde kyrkan inte längre ha sin hjälppräst boende i Ostabygd. Huset flyttades då till gården Håkängen som vid denna tid delades i två brukningsenheter.

Byggnaden uppfördes på fastighetsgränsen varvid denna gick i mittenväggen. Det bodde en familj i vardera delen av huset och det berättas att grannsämjan var skral. Framför huset, på var sin sida av framfartsvägen hade respektive gård sin ladugård.

På 1960-talet anlades en semesterby på den mark som hörde till den ena Håkängsgården. Parhuset kom då i Stiftelsen Tidaholm-Hökensås semesterbys ägo och fungerade ett 30-tal år som extra gäststuga/förråd.

I slutet av 1990-talet var byggnaden i så dåligt skick att den skulle rivas/ alternativt eldas upp. Men huset hade en aktningsvärd ålder och frågan gick till den då nybildade Daretorpbygdens Intresseförening om intresse fanns för att flytta byggnaden. Efter många och långa diskussionsmöten beslöt föreningen att gripa sig an verket.

En tomtmark hade då skänkts till föreningen av dåvarande ägare till Gällebergs handel. Det krävdes mycket fyllnadsmassor och arbete innan grunden till slut var gjord. Så kunde arbetet med att plocka ner parhuset inledas. Under denna period dokumenterades byggnaden grundligt.

Det tog sedan flera år av idogt arbete innan byggnaden stod på plats och kunde invigas. Finansieringen var det stora problemet och försäljningen av Bingolotter gav välkomna inkomster. Mängder av arrangemang, lotterier och liknande gav också värdefulla ekonomiska tillskott.

Det största bidraget till projektet gjordes dock av alla dem som på fritiden arbetade med bygget. Vi ska också framhålla de många lokala företagen som gav oss rabatterade priser på material och arbete samt skogsägare i bygden som sköt till timmer och de lokala sågverken sågade upp detta utan kostnad.

Parhuset togs i bruk 1999 men då var ännu övervåningen oinredd. Det tog ytterligare några år innan hela byggnaden stod klar.

Den 8-9 januari 2005 kom stormen Gudrun och i hennes spår rådde stor förödelse i skogarna på Hökensås. I vår förening hade det då förts diskussioner om behovet av en byggnad för de allt mer växande samlingarna samt lokal för större arrangemang. I stormens spår hörde lokala skogsägare av sig och undrade om föreningen villa ha virke mot att våra medlemmar avverkade och körde ut det. På detta följde en intensiv period många medlemmar deltog i arbetet att ta hand om allt stormfällt virke i skogarna samt forsla dessa till upplag. Virket sågades upp och lades att torka. I januari 2007 hade vi kommit så långt att cementplattan var gjuten och stommen var rest. Den 14 januari kom stormen Per och blåste ner den. Vi vill påstå att detta är det enda virke som blivit stormfällt två gånger.

Den sommaren var Kulturladan takad och försedd med brädväggar. Under åren som följde har byggnaden sedan isolerats och inretts.

Denna lilla byggnad innehåller toaletter, dusch och tvättmaskin i ena änden och förråd i den andra. Huset uppfördes vid samma tid som Parhuset växte fram.

Det kom ett önskemål om att få lära sig timra enligt äldre modell. Vi hade lokal med tillräckliga ytor och i Väring fanns en företagare, Rune Väringer, snickare med timring som specialitet. Under två vintrar genomfördes en studiecirkel om timring i Kulturladan och till sist kunde byggnaden byggas upp. Det blev en smedja med tjärat locklisttak efter gammal form. Än så länge är den försedd med portabel ässja men med tiden ska det bli en murad ässja med skorsten och bälg.

Detta är föreningens allra första byggprojekt och det är därför den återfinns i vår logga. Ett av de första större projekten i föreningen nu 20-åriga historia var att bygga två busskurer för alla de skolbarn som fick vänta på bussen i ur och skur. Busskurerna ritades av Maud Bengtzon och byggdes som gemensamma projekt av de fastighetsägare som bodde i anslutning till busshållplatserna. Det blev en busskur i norra delen och en i den södra delen av Gälleberg. Med åren minskade antalet skolbarn. Av den ena busskuren gjorde stormen Per kaffeved. Den andra flyttades fram till Parhustomten omkring 2010.

Denna byggnad förvärvade föreningen tillsammans med en del mark då lanthandelns fastighet styckades isär och såldes år 2001. Idag används byggnadens som vedbod, förråd och här inryms också föreningens loppmarknadsförsäljning. Uthuset har försett med tak på sidan mot parkeringen där vi också tagit upp en dörr till Loppisen. Här sker starten på våra populära tipspromenader som genomföras alla söndagar under september och oktober varje år.

Även denna byggnad följde med vid köpet av mark då lanthandelns fastighet styckades upp. Ursprungligen har detta varit ett vagnskjul med en lada- och tröskdel. Idag används byggnaden som förråd för föreningens växande föremålssamling.

År 2013 sökte föreningen pengar från en nyinrättad kommunal stiftelse där anslag skulle delas ut till bland annat lekplatser. Vi beviljades den summa vi sökte och kunde inleda anläggningen av en lekplats. Det blev gungor och sandlåda till att börja med. Under 2015 har lekplatsen byggts ut ytterligare med bl. a. en rutschkana.

I bortre änden av parkeringen framför Parhuset finns bygdens Återvinningsstation. Det är en kommunal anläggning som ligger på föreningens mark. Detta blev lösningen då kommunen planerade att dra in stationen helt. Föreningen förde förhandlingar med kommunen och erbjöd att stå för mark samt delta i byggnationsarbetet. Kommunen å sin sida står för viss snöröjning samt belysning och en del tillsyn. Tömningen av konteinrarna sköts av TOMRA.